2011-12-09

Från plattform, ruin, rum till...paradisets sal

8 meter lång, 5,65 meter bred och en högsta höjd på 4,80 meter, sån var hon på ritningarna och så blev hon också i uppfört skick, Pomeranshuset. Men först; el, vatten, avlopp och extra kabelhöljen grävdes in, hundra meter grävdike fullständigt svällde upp runt bostadshuset. Det såg riktigt ut som om mullvadar hade varit framme och då menar jag inte de där förnäma Bretagnemullvadarna, ni vet de som huserar i Bodil Malmstens trädgård i Finistere – nej, här menar jag monstermullvadar! Men vi grävde upp, stoppade i och grävde igen – sen var det inget mer med det.

Efter att sulan gjutets tidigt i juni så började murarpusslet, varv efter varv tills höjden var uppe där krönet skulle ta vid och där taket skulle fällas in. Nya idéer måste ju få komma under resans gång, eller hur? Så när ändå formbyggarna var här så fick de också bygga en gjutform utanför norrväggen för mitt framtida vattenkar, det som ska kläs in med marockanskt betongkakel i en bädd av prunkande daggvåt murgröna och där mitt vattenlejon hemsläpat från Portugal med stril och vattendropp får fylla oasen, återkommer till vattenkaret. Nåväl, vilken resa det har varit att se henne växa från plattform, ruin, rum till... ett paradisets sal. Kommer ihåg att jag efter varv 28 typ, tyckte att hon började se rätt hög ut, ja för hög och när mina hantverkare Bengt och Bosse reser en planka för att visa var 4,80 är, ja då kom en obehaglig känsla av jag höll på att skapa ett betonghöghus! Men vi höll oss till mått och ritningar och efter att fönster och dörrar kommit på plats så var förnimmelsen av ett betonghöghus helt borta.

Så här är det, jag har inte murat och jag har inte spikat gjutformar men jag har slagit på vattenkranen varje dag så att betongblandaren skulle vara nöjd och jag kokat kaffe och burit saft så att hantverkarnas alla dagar skulle vara gyllene och sen har jag målat. Jag hade bilden från innetaket på limonaian vid Villa Gamberaia på näthinnan och det var dit jag ville komma (upprepar denna Villa hela tiden, jag vet men det tåls). Då inga nyanser av brunt passade fick jag helt enkelt blanda till en själv, med förnöjt resultat! Limträ och massiv golvfura i varm ’skärgårdsmahogny’ blev det krönta innertaket som spikades upp. Höjden, rymden, svalkan som kom till därinne när taket var på plats, likt ett smycke, var underbar, Bella Mama Mia!//Fru Pomerans

2011-12-05

Adventsgodis

Dagen började trögt och hela fru pomerans kände sig gråmulen. Tog mig en tur ner till pomeranshuset, gjorde upp en eld, tog en kopp presskaffe, skar citrusskivor, åt lite valnötter, sorterade ’Mågamons’ lavar, tog fram de sovande Echivariorna ... sen var glädjen och kreativiteten tillbaka och ett antal ögongodis fyller bordet – god aventstid//Fru Pomerans

2011-12-03

Från motorsåg till padda

Tänkte att det nog är läge att ta på sig Blåkläderna nu och hoppa tillbaka i tiden när vintern började släppa greppet och det kliade i grävnerverna. Vårvintern kring påsktid lämpade det sig väldigt väl att börja avverka och dra ris, hade ju ett piggt arbetslag från Göteborg uppe då. Motorsågen gick och syster och jag drog ris. Det mesta av vegetationen måste bort för att ge plats åt byggnad, terrasser och parkering. Hade en känslomässig konflikt kring vilket öde de gamla syrenerna skulle få, förhandlingen slutade med att de omöjligt kan vara kvar. Men de gamla syrenbestånden vars stammar med tidens gång blivit så där vackert vridna och knotiga sparades, fast nedtagna och staplade på en pall, jag hade nämligen en idé – de skulle bli stommen till en sån där klassisk italiensk pergola, en sån jag hade sett i Ravello och den ska prunka av Wisteria sinensis, blåregn! Jaja, "Den är frostkänslig och kan i Sverige endast odlas i de s y d l i g a s t e odlingszonerna." citerat från Wikipedia.org)
Men jag bryr mig inte så mycket om växtzoner, jag har överträffat de förut men visst inser, till och med jag, den stora utmaningen med Wisteria, ber att få återkomma om min pergoladröm.

I tur och ordning fick vi till ytor, höjder, terrasser, stenmur och trappa. Lyckades få tag på gammal granit till både mur och trappa som avdelar parkeringen från kalkstensterassen. Urgrävningen visade sig vara matjord av yttersta fina klass! 20 kubik gick till mina grönsaker och 20 kubik gick till grannarna. Markduk, makadam, bärlager, kross och stenmjöl är trädgårdspoesi när den är som minst sensuell… men ack nödvändig. Och hade inte grävmaskinisten Segetorp fått tag på kameran så hade jag nog lämnat det här ämnet och paddat vidare. //Fru Pomerans

2011-12-01

Strö lite socker på mig

Har knappt återhämtat mig från ’Ljuständningen’. Vilken fin och celeber kväll för hemsidans och bloggens tändning det blev, tack fina grannar för att ni ville dela denna lilla ceremoni med mig. Nu är vi igång - jag, Pomeranshuset och dagboken, den utan hänglås, och jag känner mig full av energi och positivism.
- ”Herregud Maria, vad har du gjort!”. Så utbrast en bekant i somras när han smått förstummad såg henne, Pomeranshuset alltså, stå där på sin höjd, högrest, stolt och vacker som en dag. Ja, … hur gick det till egentligen, hur kunde jag bli med ett pomeranshus och varifrån kom inspirationen? Allt har sin grund i några starka trädgårdsmöten som jag haft. ”Strö lite socker på mig”, vilken fantastisk titel och text! Luta er tillbaka, öppna min dagbok, läs, reflektera, begrunda men framför allt låt mina sötsaker smaka – för här kommer en del av det socker som har strötts på mig.

Jag börjar med det finaste sockret, ’drottningen av alla världens trädgårdar’; Villa Gamberaia i Settignano utanför Florens i Italien. Det var ett magiskt ögonblick, när de stora höga järndörrarna som så totalt omsluter hela ’villan’, mekaniskt och sakta, sakta började öppnas efter att man med en enkel instruktion tryckt på porttelefonen. Förväntningen är total, och när jag stiger in så förstår jag så tydligt begreppet ’Giardino Segreto’. Det italienska trädgårdsbegreppet hämtat från antikens ’Hortus conclusis’, den omgärdade, hemliga trädgården. Det som är likställt med paradiset, fri från insyn och störande miljö, ett rum att stänga om sig och som ingen vet att det finns om man inte fått kommit in. Och här var jag, i en trädgård från 1500 talet och det var ett paradis! Två timmar senare finns embryot till vad som skulle bli mitt pomeranshus; jag hade inlett min första bekantskap med ’limonaian’, citrusens övervintringshus, på Villa Gamberaia!

Olof Rudbeck d.ä botanikern från Uppsala, det var han som på 1600 talet myntade den första svenska benämningen för dessa övervintringshus. Han valde att kalla de p o m e r a n s h u s.
"Pomeranshuset skulle skydda de exotiska växterna, det var det viktigaste, men det skulle också vara en plats där man kunde njuta och koppla av, som ett litet paradis. Pomeranshuset, som man ofta kallade orangeriföreteelsen på 1600-talet i Sverige, fick alltså även en nöjesfunktion mot slutet av seklet…". Citatet strödde socker och sa precis vad jag ville, vackert och njutfullt och benämningen på mitt bygge var fastställd; pomeranshus.

Första gången jag möter blommorna i renässansträdgårdarna så faller jag pladask för riddaren av dem alla; Iris germanica – Florens symbolblomma med en doft så fylld av fräschör. Likt svärdsblad står han och vaktar längst bak i rabatten. När jag sedan får höra berättelsen om att trädgårdsmästarna, efter blomningen, la ner sin tid och energi på att f l ä t a irisbladen så att de bildade böljande girlanger längs hela planteringen, ja, då blev kärleken till Iris fulländad.
På Villa Petraia får jag också se de omtalade ’kuddarna’, de som jag tidigare bara sett bilder på. Innanför parterrernas låga buxbomhäckar ligger de, hundratals mjuka böljande grå kuddar av Santolina chaemacyp. grå helgonört på svenska. Citrus då, hur kom den in? Erkänner att en gång i tiden trodde jag att citronen endast var något man pressade på fiskpinnarna. Citrus kom riktigt till Europa med renässansen och var tillsammans med mullbär och granatäpple lite av trädgårdarnas statusväxter.

Krukor med citrus placerades på piedestaler i renässansträdgården för att blomman skulle hamna i
’n ä s h ö j d’, så att man inte skulle riskera att missa doften, när man promenerade i trädgården. Ja, sådana väsentligheter gör mig helt hänförd. Tokblomma, sprida den ljuvligaste doft, sätta knopp och bära de vackraste (mest avporträtterade) frukter samtidigt – det är få förunnat men citronen gör det. Och efter att hon stått där och avgudats på piedestal under sommaren få bli buren in i limonaian för att inte frysa, ja då förstår man att hon är socker, hon är drottning.//Fru Pomerans

2011-11-24

L J U S T Ä N D N I N G

Blogg, logg, dagbok, eller notes…jag tycker ju att dagbok låter riktigt trevligt! Man vet på nåt sätt hur den funkar; fundera en stund, bläddra fram en ny sida, skriv om några händelser eller upplevelser som berört dig under dagen, lås den med det lilla hänglåset och sen ner i skrivbordslådan. Så var det ju… i varje fall för mig i mina tonårsår. Nu kallas min dagbok för Blogg, helt utan hänglås och placerad långt, långt utanför min skrivbordslåda – hisnande, aningen skrämmande absolut men otroligt spännande - välkommen till min blogg!

Starten på min bloggresa, får väl verkligen sägas gå i ljusets tecken, det första ljuset i advent. Idag tänds nämligen min hemsida www.pomeranshuset.se upp och vad passar bättre än att vid ett sånt tillfälle ha en ’Ljuständning’, en liten ceremoni, i Pomeranshuset tillsammans med några kära grannar. Det gjorde vi och det hade vi – och vi njöt saffran i massa former, pepparkakor från Bergmans, mandariner och ostar från Sardinien. Fruktig bärglögg från Lottaboden i Los och ljuvligt Amaronevin.

Första ljuset är alltså tänt och nu börja resan, den jag i min dagbok så gärna vill skriva om. Hoppas ni följer med i min blogg för nu tänker jag berätta och visa hur det gick till från början till slut. Hur jag tänkte, fantiserade, planerade, skissade och byggde mitt Pomeranshus. Allt ni undrat om; Vad ska det egentligen bli?, Är det ett tempel!?, Men herregud Maria, vad gör du? Jag fattar inte, vad ska du ha det till? – jag ska försöka svara så gott jag kan, lovar – ses snart//maria

 
Sida:  1 2 3 4 5 6

Pomeranshuset

Långgatan 3

827 31 Ljusdal

Telefon: 0651 - 140 20

Mobil: 0706 - 639 070

info@pomeranshuset.se

Maria Bremefors jobbar med trädgårdsdesign, och tar din trädgård från idé till verklighet. Detaljerade ritningar med utförliga växtlistor och planteringsskisser sätter visioner på plats. I det Italieninspirerade Pomeranshuset med butik och café blandas växter som citrus, oliv och lavendel med arkitektur och historik. Här anordnas events, utställningar, kurser och spännande föredrag. Platsen är ett inspirerande besöksmål med en unik Medelhavsmiljö mitt i Hälsingland.

MADE BY ohappa