2012-01-15

Nischer, pelare och marockanskt betongkakel

Smygpremiären vi hade med en ’Italiensk afton’ blev en ljuv, glädjefylld och stämningsskön bella notte. Men… nu är den över (för denna gång) och arbetet med att färdigställa min norditalienska limona eller mitt svenska pomeranshus fortgår. Nu vill jag försätta er tillbaka i tiden, tillbaka till byggtiden och när arbetet kunde påbörjas inomhus i Pomeranshuset.

Interiört ville jag att pomeranshuset skulle ha lite av en glans med skulpturala inslag, m a o; inga platta kala väggar. Likaså ville jag hämta inslag från bostadshuset. Väggarnas hela konstruktion invändig bygger på välvda nischer, 10 till antalet och nischens profil är helt och hållet tagit från bostadshusets dito. Fyra höga pelare, två på varje långsida, murades upp och försågs med dekorativa inslag och avslutande krön, även dessa pelare är hämtade från salen i bostadshuset. När jag nångång i Italien kommer över marmorbyster föreställande någon av mina stora romerska gudinnor som Aurora, Venus, Flora och Fortuna så är alltså platsen för dem klar och redo att prydas; de kommer stoltsera fint på pelarna!

Golvet i pomeranshuset är marktegel, lagd på en bädd av lecakulor med isolerande funktion. Gissa om bollhav att raka ut och gå bland 10 kubik lecakulor! Markteglet är lagt på högkant, jag vet, dubbelt så dyrt, dubbelt så svårt men dubbelt så snygg! Det är ett av få moment jag faktiskt gjort helt själv och mitt försvarstal till murarmästare Bosse är; när i livet har det gått spikrakt? Likt en bård, en fris ramas hela golvet in av marockanskt betongkakel, samma betongkaklet klär också in den murade diskbänken. Ett par gamla salsdörrar från bostadshuset som hittades på uthusloftet sattes in, likaså kom den gamla kaminen till användning igen.

Måste bara säga några ord om mina vattenkranar. Den vackra pippikranen som pryder diskbänken köpte jag för några år sedan på La Mortella, en underbar plats på ön Ischia utanför Napoli i Italien. Det som var hemmet och drömplatsen för paret Susana och William Walton och där de skapade sitt livsverk med hjälp av den stora landskapsarkitekten Russel Page. Runt hela La Mortella tjänstgjorde dessa vackra vattenkranar i olika formutryck och när jag fick höra berättelsen att Susana en gång i tiden låtit en designer i Florens utforma La Mortellas alla vattenkranar så blev det för mig oavkortat ett köp, dyr? Ja – men en sådan väsentlighet försvarar det mesta.//Fru Pomerans

2012-01-08

Italiensk afton i Pomeranshuset

Å vilken natt, vilken underbar natt som vi kallar bella notte… Försöker, så här dagen efter, summera lördagskvällen då Fru Pomerans hade äran att stå värd för 26 vänner som samlats i Pomeranshuset för att fira en nybliven fyrtioåring. Till toner av Gianna Nannini, sprakande eld i kaminen och ett i övrigt varmt upplyst Pomeranshus njöt vännerna av mat, dryck, atmosfär och en fin hjärtlig vänskap. Vi inledde med ”apertivi e antipasti” som fick gå i ett skönt, lustfyllt och lugnt makligt tempo. Med Proseccos små bubblor i glasen avnjöt vi läääänge fina charkuterier och ostar från områden kring Parma, Milan och Sardinien. Den klassiska Mozarella di bufala Caprese med ekologiska tomater och basilika tillsammans med det underbara brödet Focaccia kryddat med fänkål och rödlök, soltorkade tomater och oliver – det är mat som blir musik. Förmodligen är det så att vårt lokala gårdsbageri i Järvsö gör en av den bästa focaccian. Ännu bättre blir den när den förpackas med en underbar historiedeklaration. Lyssna på det här; det högkvalitativa vetet är lokalodlat på StenPers åkrar invid sjön växnan i Ljusdal, därefter färskmals det på den lokala kvarnen i Teve, degen får mogna i ett par dagar för att sedan i vedeldad stenugn bakas till den mest underbara focaccia jag någonsin ätit. Antipastin följdes av helstekt biffrad, rosmarinpotatis och Barolosås. Har nog aldrig gjort en sådan dyr rödvinssås och aldrig en så god heller! Potatisen, en ’Verity’ är naturligtvis lokalodlad och ekologisk från Utigårdens potatis i Ramsjö och jag kan bara, men med säkerhet, förmoda att biffraden är densamma då älgen en gång sprungit lycklig i Ramsjös friska skogar. Fräsch ekologisk frukt marinerad i Luxardos likör; Maraschino, en biscotti som fått mjukna till i Ruffinos ’vin santo’, det toscanska söta dessertvinet, avrundade middagen och den italienska aftonen. Därefter espresso och för de som så önskade en Limoncello för matsmältningen. Jag tror att inget saknades på Pomeranshuset för en bella notte och jag tänker; vilken ynnest att, om än bara under några timmar, få transportera en samling goda vänner till upplevelser av det underbara Italien. Jag är så tacksam idag//Fru Pomerans

2011-12-19

K R Ö N E T - Pomeranshusets smycke

I år är saker som vanligtvis kategoriseras som julstök inte direkt min ’couscous’…som Bodil Malmsten skulle ha uttryckt det. Jag är riktigt i betongen och stökar och lär nog bli kvar där till dan före dan före dan före dopparedan. Gjuter i dagarna det som ska bli bänk för espressomaskinen och andra viktiga ting i livet, samtidigt vispar jag smeten som ska limma den marockanska betongkakelfrisen, det vackra bandet som ska rama in markteglet på golvet, återkommer till golvet, det var ju inte golvet jag hade tänkt prata om, utan taket och det som jag tycker höjer hela byggnaden; KRÖNET på Pomeranshuset.

Krönet, varje orangeris eget smycke, ofta rikt dekorerad, ibland som balustrad eller med pilastrar och bågfriser (får nog göra en ordlista till det här.) Hur många krön på orangerier har jag inte beundrat, fotat och förtjusats av både i Sverige och utomlands? Jag ville att Pomeranshusets krön skulle känna igen sig lite i torndelen på Tomtebo, vårt bostadshus, där ett antal taktassar löper runt tornet och bildar infällda rektanglar och naturligtvis skulle krönet gå i samma färgsättning. Så med ett mått klassiskt orangerikrön och ett mått tornet på Tomtebo så blev det som det blev – helt fantastiskt! 21 taktassar blev formgjutna i en form och med en armering som höll. Smärtfritt? Nej tack, det hade föregåtts av flera misslyckade försök i formar som inte höll och högen av kraschade taktassar växte oroväckande fort tyckte jag. Men mina ess till hantverkare visade aldrig någon uppgivenhet, påét igen bara och glädjen när vi kunde plocka ur taktass efter taktass hela och släta ifrån formen var bejublande stor. Hela krönet som sluter om byggnadens södra, västra och östra sida är formgjutet i ett stycke med detaljer i form av bl a hålkärl i konkav form och anpassat efter de 21 taktassarna som sedan monterades in. Oj, oj vilka formbyggare jag har haft, att tänka tvärtom som det ska se ut och dessutom få allt att hålla, både formen som sådan och resultatet när formen ett par dagar senare rivs bort.

Endast från norr kan man se det infällda yttertaket i svart vacker falsad bandplåt, också det en del hämtat från bostadshuset. Visst, här hade man kanske kunnat pruta men nej, jag kunde inte det. Ett så vackert krön skulle aldrig komma sams med asfaltslimmad tjärpapp.

Vet ni, så här tänker jag; hade inte gubben Fagerlund varit charkuterimästare, och hade han inte byggt det rikt utsmyckade ’Wienercafeét’ för sitt charkuteri och sin delikatessaffär, utan istället varit trädgårdsmästare med passion för medelhavsväxter, ja då hade det nog redan 1901 stått ett pomeranshus på Tomtebo.//Fru Pomerans

(Gubben Fagerlund är Emil Fagerlund, slaktare, charkuterist, riksdagsman och ledamot i Ljusdalsbygdens municipalsamhället och han som byggde vårt hus, Tomtebo anno 1901)

2011-12-16

Halländskt grönkål

En vecka till jul och det känns alldeles underbart att kunna få bidra med nyskördat från sitt eget grönsaksland till det stora familjebordet som väntar på Öland. Toscanskt palmkål, grönkål och rödstrimmig grönkål står fräscha och krispar sig i snön här hemma i Hälsingland. Jag vet att jag inne å tassar på svägerskans marker bara av att jag nämner ordet grönkål i synnerhet inför jul. Är man från Halland (numera bosatt på Öland) så är 'hallänskt grönkål eller långkål' som man säger, lika självklart till jul som pärgröt är för en järvsöbo på en fredag och svägerskan gör fantastiskt gott och gräddigt grönkål varje jul. Min första tanke var att göra en kupp denna jul, men eftersom jag beaktar och njuter så mycket av traditioner så blir det nog så att jag tar med det skördade grönkålet till Öland och låter svägerskan med skinksspad och grädde stuva det till just det… ett alldeles underbart ’halländskt grönkål’….från Hälsingland.//Fru Pomerans

2011-12-12

Lavendel och Cointreau

Efter några avsnitt fyllt av grävmaskin, makadam, paddning och murning av pomeranshus kände jag för ett mellanspel helt utan konstruktion och byggtekniska detaljer. Långt nere i min bildbank hittade jag några såna där starka ’första möten’ bilder, möten jag haft och som jag minns var så speciella och som la sig så bekvämt tillrätta i mitt trädgårdshjärta. Några år senare fick jag lära mig att dessa stunder kallas för ’fascination’, alltså ögonblick av förtjusning, när något oväntat infinner sig och när det kan kännas som att man för en stund hamnar i ett drömmarnas tillstånd – fast det visste jag ju inte då, jag bara upplevde.

I Frankrike, mitt i Provence, i landskapet mellan Gordes och Roussilion ser jag för första gången lavendelfälten. I vidsträckta rader stod de där, böljade ut som mjuka kuddar med den vackraste kulör en gud knappt kan uppbringa och i en dammig röd knastertorr jord.
Stanna bilen!, skrek jag, 42 grader celsius berörde mig föga, måste bara ut och känna, se, ta och dofta. Sen den dagen betingar lavendel värde av guld hos mig. Ungefär samtidigt, uppe i den gamla bergsbyn Gordes, kommer nästa fascination. Likt en tavla, en palett och som ett konstverk låg mångfalden av grönsaker tätt packade i trälådor, ja naturligtvis till försäljning…men för mig, ett fullständigt beundrande och total hänförelse – att grönsaker kunde vara så vackert, så full av estetik!

Mitt första möte med pomerans då? Ja, det är faktiskt helt och utan omskrivning ett möte med njutningsmedel eller säg alkohol då. Ofta, eller i varje fall gärna, så smuttar jag en väl kyld Cointreau när tillfället känns som ja… ett tillfälle. I staden Angers i västra Frankrike ligger fabriken och för 7 år sedan fick jag äran att besöka och bli guidad genom fabriken. Jag fick känna, dofta och ta på pomeransskalen som packades in i stora runda kopparbehållare för att sedan förvandlas till världens största likör Cointreau, ett av de mest plagierade och kopierade varumärken och jag förstår avundsjukan; dryckens fräschör, etiketten, den fyrkantiga bärnstensfärgade flaskan. Efter att ha provsmakat olika sorters cointreau, som jag inte ens visste fanns, kom sen avslutningen på den delikata tillställningen; jag fick äran att niga och skicka iväg en lehälsning till monsieur Henry Cointreau, då 89 år gammal som tillfälligt nog kom på besök när jag var där. Vilken stund av förtjusning! Ja, så gick det till när jag gjorde min första bekantskap med pomerans./Fru Pomerans

 
Sida:  1 2 3 4 5 6

Pomeranshuset

Långgatan 3

827 31 Ljusdal

Telefon: 0651 - 140 20

Mobil: 0706 - 639 070

info@pomeranshuset.se

Maria Bremefors jobbar med trädgårdsdesign, och tar din trädgård från idé till verklighet. Detaljerade ritningar med utförliga växtlistor och planteringsskisser sätter visioner på plats. I det Italieninspirerade Pomeranshuset med butik och café blandas växter som citrus, oliv och lavendel med arkitektur och historik. Här anordnas events, utställningar, kurser och spännande föredrag. Platsen är ett inspirerande besöksmål med en unik Medelhavsmiljö mitt i Hälsingland.

MADE BY ohappa